Det är i princip omöjligt för mig att säga något om, skriva något om eller ens tänka på inflation utan att bli hånad av mina kollegor på Ålands Handel. De tycker att jag är lite väl besatt av den allmänna ökningen av konsumentpriser, och de har de säkert rätt i.
Om den genomsnittliga mannen tänker på sex 388 gånger om dagen tänker jag väl på KPI-siffror och annat inflationsrelaterat 688 gånger om dagen. Och det är ju inte sunt någonstans.
Men i och med att jag inbillar mig att ni hellre läser en krönika skriven av mig som handlar om inflation än om sex (eller?) struntar jag i mina kollegor. De får håna hur mycket de vill, nu blir det lite inflationsorgie!
Okej, så vad finns det mer att säga om inflationen förutom att den först steg väldigt snabbt, nu sjunker kraftigt och att det mesta som en konsekvens av detta blivit dyrare? Jo, vems förtjänst det egentligen är att inflationen avtagit och hur hög den blir framöver. För det är man ju bra sugen på att veta!
Det ska sägas direkt att jag tog en paus i min karriär som forskare inom ekonomi för snart 20 år sedan. Jag sitter absolut inte böjd över makrosiffror dagarna i ända, utan så gott som allt jag tycker och tänker om ekonomi baserar sig på magkänsla. Men en orsak till att jag tog paus från forskandet var att jag upptäckte att magkänsla ofta trumfar all analys, så vem bryr sig.
Min magkänsla gör just nu gällande att de flesta gör en felaktig tolkning av vad som har fått inflationen att bedarra. Jag tror att de som ger centralbankerna äran för att de har fått ner inflationen genom att höja räntorna är helt snett på det. Jag tror de högre räntorna har inneburit många saker, men inte det de var tänkta att göra, det vill säga få bukt med inflationen.
Som jag ser det är det tack vare det privata företagandet i allmänhet och världshandeln i synnerhet som prisökningen har avtagit. För att göra en lång historia kort ledde både pandemin och Rysslands invasion av Ukraina till enorma problem för våra globala försörjningskedjor eftersom konsumenterna gick bananas, den globala handeln störtdök och i synnerhet Europas viktigaste källa till energi ströps.
Det var helt enkelt brist på det mesta folk ville ha, vilket fick priserna på allt från energi till hundvalpar att skena.
Nu, några år senare, har världshandeln återhämtat sig, Europa har på ett helt fantastiskt sätt gjort sig kvitt sitt beroende av rysk olja och gas och företagen har på ett skickligt sätt lyckats lösa de flaskhalsar som uppstod under pandemin.
Parallellt med detta verkar det som att vi – som vanligt – har kunnat dra nytta av att företagen blivit ännu effektivare än tidigare, både tack vare ny teknik och nya sätt att jobba.
Att vi närmar oss ”normal” inflation beror därmed på precis samma saker som gjorde att vi hade låg inflation i hur länge som helst – en växande världshandel och företag som hela tiden vill bli lite bättre på vad de sysslar med.
Och så länge världshandeln fortsätter öka och den tekniska utvecklingen går framåt lär inflationen tids nog sjunka ner mot noll igen.
Så tack till alla företag som handlar med hela världen, ständigt förbättrar den egna verksamheten och löser alla tänkbara problem som både pandemier och diverse tyranner ställer till med. Det är tack vare er som jag snart kan börja tänka på något roligare än inflation!
