Det brukar heta att våra förväntningar om ekonomin ofta är självuppfyllande. Att om vi alla går och förväntar en lågkonjunktur, utlöses en lågkonjunktur enbart på grund av vår pessimism.
Och så kan det säkert vara ibland. Om vi alla är övertygade om att ekonomin är väg söderut och drar ner på vår konsumtion, kan den minskade efterfrågan på varor och tjänster leda till sämre tider.
Men det behöver inte alltid vara så, och faktum är att överdrivet optimistiska förväntningar kan leda till ännu större krascher.
De senaste två, tre åren har i princip alla gått och väntat på en allvarlig lågkonjunktur i takt med de stigande räntorna, inflationen, invasionen av Ukraina och så vidare. Men vi har inte fått någon allvarlig nedgång än, och orsaken till detta är att precis alla gått och väntat på den. Visst, konsumenterna har blivit försiktigare och hållit igen med spenderandet. Men det har företagen också, och anpassat sig efter lite tuffare tider.
Stora ekonomiska krascher inträffar snarare när det uppstår en missmatch mellan utbud och efterfrågan, där överoptimistiska företag investerar för att kunna leverera produkter och tjänster som deppiga konsumenter inte alls är intresserade av. Det här leder ofta till förluster hos företagen, där de investeringar de gjort visat sig vara i princip bortkastade. Det blir konkurser, personalneddragningar, inställda utdelningar och så är en rätt trist spiral igång, där överoptimism snabbt övergår i överdriven pessimism.
De absolut värsta krascherna brukar därför komma när stora delar av ekonomin samtidigt investerar i nya produkter eller tjänster som ännu inte har en bevisad efterfrågan. Det vill säga, när företagen investerar på ren spekulation, ofta till följd av att det har skett ett eller flera stora tekniska framsteg. Och att efterfrågan sedan inte alls visar sig vara den företagen hade hoppats på.
Det var precis det här vi såg i IT-yran för ungefär 25 år sedan, och tyvärr kan det vara exakt det vi ser nu med investeringarna i artificiell intelligens (AI). Jag tror att det i det långa loppet är rätt att investera i AI, på samma sätt som det i det långa loppet var rätt att investera i IT i olika former kring 1999. Men det här betyder inte att vi kan undvika en krasch.
Flera av världens största företag investerar just nu ofantliga summor i AI. De kommande åren räknar man med att de amerikanska techjättarna Meta (Facebook), Alphabet (Google), Microsoft, Amazon och så vidare lär investera ungefär en biljon dollar i AI.
Kruxet? Inget vet om investeringarna verkligen leder till att de kan leverera fler eller bättre nya tjänster som kunderna vill ha. Eller om de enorma investeringarna i AI kan göra bolagen i sig mer effektiva.
I många branscher är investeringar rätt förutsägbara historier. Airbus vet att de måste investera i nya fabriker för att kunna leverera de flygplan deras kunder skriker efter. Däremot vet ingen hur stor efterfrågan på AI är om fem, tio eller femton år – eller ens hur AI och de tjänster man producerar med AI:s hjälp ser ut.
Vissa tror att vi har allt att vinna på att alltid tro det bästa om framtiden. Andra att vi ska ha låga förväntningar, för då riskerar vi aldrig att bli besvikna. Men sanningen, trots att den är aningen tråkig, är att det bästa är att ha rimliga förväntningar och agera därefter.
