På Mickelsö, Vårdö, står företagarna Niclas Lindholm och Lotta Skrtic-Lindholm redo för fjärde året som plantodlare. Där som förr växte läckra gurkor och tomater finns nu miljontals små babyträd. Denna resa har inneburit tryggare vardagar och en verksamhet som plötsligt är tre gånger större än tidigare.
Få verksamheter är lika tillväxtdrivna som alla de företag som lever på odling och överlever med hjälp av sin egen skicklighet, stort tålamod och samtidigt mod att vända sig till nya marknader. Mickelsö handelsträdgård på Vårdö är trädgårdsodlarna som bytte inriktning och övergav gurkor och tomater för plantor.
Mickelsö handelsträdgård ligger nästan längst ute på Mickelsövägen på Vårdö. Där finns sextusenfemhundra kvadratmeter moderna växthus som byggdes för specialodlingar. Anläggningen är välskött och byggnaderna tre meter höga vilket är en av hemligheterna till framgångarna och gör det möjligt att hantera miljoner små plantor strukturerat och försiktigt.
Det är svårt att intervjua Mickelsö handelsträdgård om framtiden utan att nämna året 2020 då Niclas Lindholm och Lotta Skrtic-Lindholm tvingades meddela att deras omåttligt populära odling av gurkor och tomater nått vägs ände. Det var inte längre rimligt att odla produkter som krävde massor av arbete utan att generera något överskott att tala om.
– Det gick rätt bra tills S-Market kom in på den åländska marknaden och priskrigade stenhårt med sina konkurrenter vilket drabbade oss som producenter, säger Niclas Lindholm.
När lönsamheten gick i botten blev de goda råden dyra och något måste göras. Lösningen blev att ta över plantodlaren Rosenbackens anläggning i Vårdöby, elva kilometer från hemmet och gården på Mickelsö.
– Vi hade hjälpt dem med lite odlingar tidigare och visste ungefär vad det handlade om, säger Lindholm.
Om det är roligare att odla plantor än grönsaker … svår fråga.
Niclas Lindholm
Idag säljer Mickelsö handelsträdgård över nittio procent av sina plantor till Sverige (resten på Åland). Det handlar i runda slängar om fyra och en halv miljoner träd som står för en procent av alla de träd som varje år planteras i Sverige. Exporten går på hjul till skogsjättar som Sveaskog och Holmen samt till mindre företag i Mellansverige, Skåne och till viss del ner mot Tyskland.
De flesta kunderna är ett arv från Rosenbackens tid men det har också dykt upp nya som hört talas om kvaliteten på de åländska plantorna och här kommer finessen med Mickelsö handelsträdgård in i bilden. Här vårdas och sköts de små plantorna som barn, i stort sett all hantering sker manuellt och lokalerna är såväl generösa till storleken som praktiska att arbeta i.
Den största delen av produktionen utgörs av ettåriga tallar och granar som drivs upp från frö, förpackas varsamt och sedan körs iväg till kunderna på ett tjugotal fulla långtradare varje år. Vid sidan av volymerna säljs också tvååriga (lite större) granar och enstaka exemplar av lärk, douglasgran, ek, klibbal och björk för att nämna några.
– Om det är roligare att odla plantor än grönsaker … svår fråga. Jag har alltid trivts med skogsjobb, ända från att jag tog över gården, och kan tycka att det är mer givande att jobba med trädplantor. Å andra sidan ser man resultatet snabbare med grönsaksodling. Båda har sin charm! säger Niclas Lindholm.
Vad som däremot inte är charmigt med grönsaksodling är att vara fånge i EU:s bidragssystem, det jordbruksstöd som egentligen borde kallas konsumentstöd.
– Nu behöver vi inte lyfta bidrag överhuvudtaget vilket känns bra, vi får betalt för det vi producerar.
Med det sagt är byråkratin utmanande också i skogsbranschen. Levande plantor är inget som passerar enkelt genom byråkratins kvarnar.
– Branschen är väldigt reglerad när det handlar om stambrev och etiketter, för att nämna något. Allt ska redovisas till Livsmedelsverket, staten vill ha koll, rätt frön på rätt plats, säger hustrun och partnern Lotta Skrtic-Lindholm.
Större delen av året handlar plantodling om väldigt mycket manuellt arbete med frön, sådd, värme, bevattning och mycket mer.
En av de stora skillnaderna mellan att odla grönsaker och plantor är den fysiska omgivningen i anläggningen som förr var kliniskt ren, anpassad till livsmedellagstiftningens stränga krav.
– Nu är det faktiskt helt omöjligt att hålla det snyggt överallt, suckar Niclas Lindholm och sparkar undan lite av den jord som letar sig in överallt.
Idag, på det fjärde året, står Mickelsö handelsträdgård i beråd att flytta en del de kvarvarande anläggningarna från gamla Rosenbacken i Vårdöby till Mickelsö. I det arbetet ingår också ett helt hus som monteras ner för att byggas upp på nytt.
– Det är nödvändigt och sparar oss väldigt mycket tid att ha så mycket som möjligt på samma plats, det handlar om logistik och att utnyttja vår arbetstid så effektivt som möjligt, säger Niclas Lindholm.
I bolaget har man tre fast anställda vid sidan av Lindholm och Skrtic-Lindholm. En av dem är äldsta sonen August som förväntas ta över när det är dags.
– Vi har sagt att vi ska köra tio år till, ler Lotta Skrtic-Lindholm.
När det är högsäsong och alla plantor ska skickas iväg kan antalet anställda växa till 14 personer. Året är i det stora hela uppdelat i två högsäsonger, sådden om våren och leveranserna på hösten. Då går det undan i växthusen.
Makarna Niclas och Lotta har jobbat tillsammans sedan 1998 då Lotta lämnade fasta jobb på Chips och Viking Line för att ansluta till trädgårdsföretaget. Idag är företagets skötsel uppdelat i (ganska) tydliga delar. Lotta är ”controllern” som sköter personal, bokföring och Livsmedelsverket medan Niclas har hand om odlingen som helhet, både tekniskt och ekonomiskt.
– Det är skönt att vara kvitt bidragssystemet kring gurkor och tomater och alla de krav som det förutsätter. Nu kan vi göra allt efter eget huvud och behöver inte följa de datum som myndigheter bestämt, säger Niclas Lindholm.
Idag säljer Mickelsö handelsträdgård merparten av sina plantor till Sverige och kapaciteten är ibland spänd till bristningsgränsen. Tanken på att försöka mer och expandera produktionen finns nånstans i bakhuvudet men inte särskilt konkret. När paret gick in för plantodlingen fanns ett mål att odla tio miljoner plantor i bilden; detta har man numera övergett.
– Vi är nöjda för tillfället med den här verksamheten. Ska vi utöka måste det ske naturligt och på uppmaning av kunderna.
För att klara en utökning måste man också släppa den manuella hanteringen och investera i mer teknik. Det har man redan försökt, men med svag framgång.
– Vi har en omskolningsrobot som är tänkt att skola om (plantera på nytt) plantorna i större kruka men den har inte nått förväntningarna. Människor gör det mycket bättre än robotar!
När det sedan är dags för packning hanteras alla plantor manuellt, ett tidsödande men nödvändigt jobb som ytterligare stärker kvaliteten. Så gott som alla plantor lagras infrysta i lager över vintern för att kunna levereras tidigt följande vår.
När det sedan är dags för leverens hanteras alla plantor manuellt, ett tidsödande men nödvändigt jobb som ytterligare stärker kvaliteten.
– Ett styvt jobb att hantera alla plantor. Vi har otroligt duktiga medarbetare från Ukraina och Lettland som gör det möjligt, säger Niclas Lindholm.
Ibland driver vi på och ibland bromsar vi varandra.
Lotta Skrtic-Lindholm
Att jobba tillsammans kan vara utmanande men paret Niclas Lindholm och Lotta Skrtic-Lindholm är vana. Dessutom är verksamheten omfattande och det finns gott om plats.
– Ibland händer det att vi bara möts i dörren på dagarna, säger de.
Det råder ändå inget tvivel om att de två kompletterar varandra med olika perspektiv.
– Ibland driver vi på och ibland bromsar vi varandra med idéer och argument.
Tydligaste skillnaden syns kanske i synen på arbete. Niclas Lindholm är uppfödd på gården och betraktar jobbet som en självklar del av livet medan Lotta Skrtic-Lindholm med sin löntagarbakgrund har större insyn i ”vanligt liv”.
– Vi är väldigt noga med att följa alla de regler som styr arbetsmarknaden när det gäller ledigheter, säger hon, skulle bara Niclas få bestämma skulle dagarna bli mycket längre och ledigheterna kortare.
Sedan Mickelsö handelsträdgård valde bort gurkor och tomater för plantsatsningen har bolaget tredubblat verksamheten med alla utmaningar en sådan expansion medför.
– Vi har upptäckt väldigt mycket som vi inte kände till tidigare och har haft stor hjälp av LAF (Landsbygdens arbetsgivarförbund) när det gäller anställningsförhållanden. Som företagare är det lätt att man antar olika saker istället för att ta reda på hur det faktiskt ligger till, säger Niclas Lindholm.
Med ett större bolag följer på ett sätt bättre trygghet och stabilare vardag men också större risker.
– Gör vi något fel svider det desto mer. Det gäller att alltid tänka sig för innan man gör saker, säger Lindholm.
Årets säsong är den fjärde som plantförsäljare och nu börjar ljuset synas lite tydligare. Till exempel har detta gagnat nattsömnen hos företagarparet.
– De första tre åren var faktiskt väldigt hektiska och svåra men genom att jobba en dag i taget börjar det nu se bättre ut.
Här spelade också övertagandet av Rosenbacken i Vårdöby in. Det var en etablerad verksamhet som utgjort grunden för expansionen men det inkluderade också utmaningar, särskilt när man som Niclas Lindholm är lagd åt det perfektionistiska hållet.
– Det var en tjugo år gammal anläggning som krävde väldigt mycket reparationer. Det uppstod elbränder, vattenpumpar sprang läck, tak blåste sönder och så vidare, säger Lindholm.
– Det var tuffa tider och Niclas sprang mest omkring med håret på ända, minns Lotta Skrtic-Lindholm.
Lärdomen var att allt går att lösa.
– Det gäller att börja med att lära sig för att sedan genomföra och fullfölja, konstaterar Niclas Lindholm.
Detta återspeglar sig i odlingens alla olika delar, en vetenskap i sig. Det kan till exempel handla om tipunkten för sådd, gödsling, bevattning och specialknepet som kallas för långnattning som man gör sommartid för att hejda tillväxten. Med hjälp av stora mörkläggningsdukar som läggs på i juli/augusti lurar man plantorna att sätta knopp och invintra.
Förutom konsten att skynda långsamt har Niclas Lindholm och Lotta Skrtic-Lindholm, den hårda vägen, lärt sig betydelsen av tydliga ramar och självdisciplin. Det gynnar ingen att jobba ihjäl sig och idag är företaget tre gånger större men kraven på tillgänglighet faktiskt mindre. Under åren med tomater och gurkor kunde telefonen ringa i stort sett när som helst, oftast för att butiker behövde mer varor.
– Idag är det sällan jag måste prata jobb efter klockan fem, det kan undantagsvis komma samtal från Sverige som ju är en timme efter oss. det mesta sköts mejlledes, säger Niclas Lindholm.
Om det är roligare att odla plantor än grönsaker … svår fråga.
Niclas Lindholm
Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Ut elit tellus, luctus nec ullamcorper mattis, pulvinar dapibus leo.Lorem ipsum dolor sit amet consectetur adipiscing elit dolor
John Doe Tweet