När tiderna är svåra går inget upp mot erfarenhet och analysförmåga. Professor emeritus Göran Djupsund har svart bälte i båda grenar och hör till dem som ser runt hörnen tidigare än vi andra. Vi bad Djupsund lyfta blicken och redan i dag förklara vad vi kan vänta oss av nästa år!
Tiden efter pandemiursprunget 2020 har varit speciell i negativ bemärkelse, för att uttrycka det måttligt. Covid-19 förde med sig enorma problem och detta inte bara i hälsohänseende; även ekonomin, sociala relationer och mer har drabbats hårt. Som lök på laxen anföll Ryssland bestialiskt Ukraina med ett enormt mänskligt lidande som den primära följden. Efterdyningarna av anfallet har dramatiskt sköljt över energitillgång och -priser med en närhistoriskt exceptionell inflation som följd. Våra europeiska länder har genomlevt och lever fortfarande i en mångdimensionell kris av ett slag vi inte skådat på ytterst länge.
Hur ser då framtiden ut? Fortsätter eländet eller blir det rentav ännu värre? Nja, kanske inte. Jag tror och förutspår en svängning, om än en lätt sådan, till det bättre. Men då jag blickar i min suddiga kristallkula fäster jag blicken inte blott framåt utan också bakåt i tiden och i dag.
”Det bästa med framtiden är att den bara kommer en dag i sänder.
Dagsläget kännetecknas av en rad stora utmaningar. Vi har en klimatkris, en europeisk säkerhetskris, en ekonomisk kris och en annalkande kris med kraftigare flyktingströmmar. Speciellt i de utvecklade europeiska länderna ser vi också en befolkningspyramid som snart står på huvudet med en markant åldrande befolkning. Klimat- och säkerhetsfrågorna är ändå jämförelsevis primära och styr också utvecklingen av de övriga utmaningarna.
Allt detta elände behöver ändå inte vara här för alltid. Talar vi om trender bör perspektivet vara längre. Granskar vi den globala utvecklingen över tid, säg från 1970-talet framåt kan vi konstatera att den långsiktiga utvecklingen rörande det mesta är god. Globalt betraktat har medellivslängden ökat, hälsoläget förbättrats, mängden väpnade konflikter sjunkit, hungersnöden minskat, flickors och kvinnors ställning och jämlikhet i utbildnings- och ekonomiskt hänseende förstärkts.
Utvecklingen har tydligast positiv i utvecklingsländer, speciellt i Afrika och Asien, medan de så kallade industrialiserade länderna i väst tvingats möta för dem nya problem och utmaningar.
Jag vågar vara optimistisk även när det handlar om vårt Europa, de tunga senaste åren till trots. Skälet till det är att utveckling sällan är lineär, vare sig det gäller ekonomi, politik eller teknologi. Med jämna mellanrum uppstår händelser som bryter en rätlinjig utveckling och dessa mynnar nästan alltid ut i något annat. Ur kriserna, som till en början alltid känns oövervinnerliga, finns möjligheter till en annan, och bättre, utveckling. Historiskt sett har det nya positiva ofta fötts ur olika, inte sällan teknologiska, innovationer kopplade till kriser eller utmaningar. Spinning Jenny revolutionerade textilindustrin, ångmaskinerna slog ut hästar och segelfartyg som transportmedel, atomkraften reformerade energisektorn, penicillinet vände upp och ner på sjukvården och så vidare.
Det som ligger bakom oss och det som ligger framför oss är bagateller i jämförelse med det som ligger inom oss.”
Brytningsskedet är svårt och nödvändigt och beroende av innovatörers och entreprenörers drivkraft och sökande efter nya lösningar och ekonomisk förtjänst. I stort sett alla stora uppfinningar är resultatet av mänsklig drivkraft som vill upptäcka och förändra.
Ett aktuellt exempel är företagens och staternas monumentala satsning på att ta fram fungerande vaccin mot Covid-19. På bråkdelen av den tid som vanligen går till att uppfinna, utveckla, testa och godkänna nya vaccin fick vi flera fungerande vaccin. Lösningarna blev verklighet som en följd av krisen, med hjälp av naturvetare och forskare. Nu pågår – lite i det dolda då mediernas uppmärksamhet vilar på annat – motsvarande megasatsningar inom forskning samt med hjälp av innovations- och utvecklingsarbete då det gäller energiformer och -användning som ska leda oss bort från den värsta klimatkrisen.
Utvecklingen kan gå snabbare än vi anar då även folks egna val förändras. Ett exempel; jag stod nyligen utanför flygstationen i Vanda bredvid fyra filer för taxibilar och noterade att dryga 80 procent var rena elbilar, cirka 15 procent hybrider och högst 5 procent fossildrivna.
Hade jag år 2020 trott att detta var möjligt? Inte en chans. Ny teknologi, stöd från det offentliga och klimatsmarta val av konsumenterna. Klimatarbete kräver bara tre saker – innovationer, statliga stöd eller reglering samt kloka konsumentval.
Jag är övertygad om att vi redan nästa år och garanterat de följande får uppleva förverkligandet av fler innovationer och produkter som bidrar till en klimatsmartare tillvaro.
Och, märk väl, i takt med denna utveckling försvagas positionerna för auktoritära stater – Ryssland, Qatar, Saudiarabien med flera – vilkas makt och betydelse bara sprungit ur behovet av och tillgångar till fossila bränslen. När vi räddar klimatet vinner vi som bonus att ledande auktoritära regimer försvagas. Därmed vinner vi mark i arbetet mot ett bättre säkerhetsläge både i Europa och globalt.
Rysslands anfall mot Ukraina hinner den klimatsmarta utvecklingen tyvärr inte stoppa. Europeiska och västliga embargon mot Ryssland börjar dock bita allt mer. Ryssland har länge varit klart underutvecklat vad gäller modern teknologi och därmed starkt beroende av den import som nu stoppats. Den brant sjunkande tillgången till modernt stridsmateriel börjar, tillsammans med dåligt utrustade och slarvigt utbildade soldaters låga stridsmoral, pulverisera Putins sista drömmar om ett för Ryssland drägligt slut på kriget. Ukraina torde år 2023 kunna utropa sig som segrare. Då återstår en lång, besvärlig och extremt dyr återuppbyggnad av landet; en process där EU, dess medlemmar, Storbritannien och USA lovat bistå. Dyrt? Javisst, men samtidigt kommer detta att sätta ny fart på stora delar av även dessa länders ekonomier. Ur det mesta som är dåligt föds något bättre.
”Framtiden oroar oss, det förflutna håller oss fast. Därför går vi miste om nutiden.”
