Åländske tungviktsboxaren Robert Helenius står inför sitt livs viktigaste match mot tidigare världsmästaren Deontay Wilder i New York den 15 oktober. I potten ligger en stundande VM-fight och massor av pengar.
Men mest av allt, en strävan efter att bli så bra som det någonsin är möjligt. Robert föll tungt men valde att komma tillbaka och är nu, åtta år senare, starkare, lugnare och, rentav, lyckligare än någonsin.
Det ska erkännas
Robert Helenius är mer än en boxare, han är också en symbol över nödvändigheten att aldrig ge upp, att fortsätta framåt, ett steg i taget. Helenius var utdömd och slut, skadad och deprimerad, i bildlig mening knockad. Då bestämde han sig för att komma tillbaka och den resan är som ur en instruktionsbok för en överlevare – det har tagit åtta år av målmedveten träning och nu ser Helenius och hans tränare Johan Lindström målet.
Jag väljer att vara till nytta, inte utnyttjas; att göra skillnad, inte komma med ursäkter; att lyssna till min inre röst istället för spridda åsikter från andra.
Motståndaren Deontay Wilder är en världsboxare som i oktober 2021 föll mot världsmästaren Tyson Fury i en match som många betraktar som en av de mest grandiosa titelmatcher som någonsin ägt rum. Den nämns i samma andetag som drabbningar där Muhammed Ali, Joe Frazier, Jack Dempsey, George Foreman, Evander Holyfield, Mike Tyson, Anthony Joshua, Wladimir Klitschko och så vidare lämnat avtryck. I dag är Tyson Fury WBC-världsmästare (den största organisationen) men tvekar om han tänker försvara titeln. Om så blir fallet möter han segraren i matchen mellan Robert Helenius, Lumparland, och Deontay Wilder, Alabama.
Följdfrågan är oundviklig, hur skulle Robert Helenius klara sig mot Mohammed Ali, Mike Tyson och så vidare. Johan Lindström tvekar inte om svaret:
– Robert skulle vinna överlägset. Dagens tungviktsboxning är på en helt annan nivå än då. Fysiken är bättre, boxarna är snabbare, starkare och friskare. I dag lämnar vi ingenting åt slumpen.
Detta inkluderar det mesta och därmed också maten. Allt är planerat. Fokus är på proteiner, rött kött, fett, ägg, gurka och liknande. Robert Helenius äter mindre än 40 gram kolhydrater men ofta ett helt kilo rent kött, per dag. Ibland stöder han med proteinpulver för att ge kroppen tillräckligt med bränsle. De gängse kostråden som vi läser om överallt, ger Helenius inte mycket för.
– De är i stort sett alla styrda av livsmedelsindustrins lobbyorganisationer och är absolut inte hälsosamma.
Om han lärt sig något genom alla år som elitidrottsman är det vikten av att äta ordentligt, riktig mat.
– Jag har testat alla dieter som finns och har nu landat rätt, säger han och ruskar på huvudet när jag undrar om inte veganmat, som ju lyfts överallt i dag, kunde vara ett alternativ.
– Absolut inte, sådant innehåller inte tillräckligt med näringsämnen, säger Helenius och så pratar vi inte mer om den saken.
Ålands Handels reporter tillbringar en eftermiddag i september i träningslokalen tillsammans med Johan Lindström och Robert Helenius. På plats är också tre sparringpartners från Ukraina men dem ser vi aldrig. Helenius och Lindström berättar gärna om sin vardag och träningen men när det kommer till taktik och, särskilt, sparringmatcher är läget ett helt annat. Det står alldeles för mycket på spel för att man ens ska riskera att motståndare ska få se vad som kan vänta.
Efter några dagars hårdkörning handlar det i dag om en boxningsfri träning. Sådana är nödvändiga. I dag väntar tänjning, tempoträning på cykel, koordinationsövningar och annat som jag inte vet namnet på. Träningslokalen är prydlig och fylld av redskap, från högtalarna strömmar tung musik med tydligt vikingatema.
Robert Helenius och Johan Lindström tränar måndag till lördag, varje vecka, två pass per dag i den egna lokalen i Norrböle. Det har man gjort de senaste åtta åren då Lindström kom in i bilden som Helenius nye tränare. Varje morgon inleder Helenius i Lumparlandsskogarna med en fyrtio minuters löprunda, men det är utanför de välplanerade passen i gymmet. Under dessa år tillsammans har Helenius och Lindström rest runt i 17 olika länder och ibland tävlat men oftast sparrat mot andra.
Vägen är lång från träningslokalen i Norrböle till Barclays Arena i Brooklyn, New York, där Robert Helenius den 15 oktober ska boxas mot tidigare världsmästaren Deontay Wilder om en match mot nuvarande världsmästaren Tyson Fury.
Trots framgångarna och miljonpubliken har Robert Helenius ingen riktigt stor sponsor på hemmaplan, det handlar egentligen bara om två: DEAB-konsult och tandläkaren Erik Rustner. Ålands penningautomatförening drog sig ur som huvudsponsor innan segern mot polacken Adam Kownacki; big mistake, kan man säga i dag då Robert Helenius är en seger från världsberömmelse. Överlag går Helenius och hans karriär rätt obemärkt förbi på Åland, något som inte bara är dåligt.
– Här får vi vara i fred med vår träning och våra förberedelser och det är bra, understryker Johan Lindström.
I Finland är tonen en annan. Häromåret utsågs Helenius till Vuoden soturi, Årets krigare, och uppmärksamheten är stor var han än drar fram, vilket roar Lindström:
– Robert har i grunden ingen som helst skillnad mellan folk och folk och han har dåligt ansiktsminne.
Då blir det desto skojigare när man stötte ihop med de finländska hockeylejonen som turades om att ta selfies med sig själva och Helenius.
– Nja, några av dem kände jag igen, men kanske inte alla, ler Robert.
När Robert Helenius och Johan Lindström ska åka till USA för matchen sker det några veckor före drabbningen. Det är viktigt att acklimatisera sig till omgivning, tidszoner, mat och vardag. Några problem med visum är inte att vänta, de två är försedda med arbetsvisum som professionella idrottsmän med tillägget National Interest Exemption, deras välbefinnande sammanfaller alltså med nationen USAs intresse.
Vad är det då som gör boxning så spektakulärt, och varför är sporten fortfarande kontroversiell. Detta har Johan Lindström, själv tidigare framgångsrik boxare och MMA-kombattant, såklart grunnat på:
– Tänk så här, säger han, om det vore möjligt att arrangera alla stora idrottsevenemang samtidigt; fotbolls-VM, OS och EM och alla kunde se dem samtidigt som två killar börjar slåss intill. Vem tror du alla tittar på?
Att som proffsboxare vara 38 år och stå inför sin livs viktigaste match kan låta sent men är det inte. Tungviktare behöver den tiden på sig för att bygga upp alla muskler. George Foreman var 45 när han blev världsmästare.
– Så gott som alla världens bästa tungviktare är mellan 30 och 40 gamla medan de lättare viktklasserna passar dem som är under 30, säger Johan Lindström.
Doping då, förekommer sådant inom proffsboxningen? Inte en chans. Robert Helenius testas regelbundet och överraskande och måste ständigt redogöra för exakt var han befinner sig och när han ska vara i träningslokalen. Skulle han av något skäl inte vara på plats när kontrollanterna dyker upp får han en prick.
Deontay Wilder, The Bronze Bomber, är en boxare som Robert Helenius känner mycket väl och, lustigt nog, betraktar som en vän. De två har sparrat varandra under tre träningsläger. Helenius och Lindström har varit gäster i det Wilderska hemmet på den tiden Wilder var världsmästare. Lindström beskriver en episod som säger rätt mycket:
– Vi satt och vilade i soffan efter en dag av matchande då Deontay Wilder kom och sade att han lovat massera den förste boxare som kom till hans hem och gav honom spö, säger Lindström.
Sedan tittade Wilder på Helenius och fullföljde sitt löfte med en lång massage. Av det skälet kommer det ”vanliga” trashtalket som boxare ägnar sig åt inför matcher knappast att hända den här gången.
– Knappast, Wilder har sagt om Robert att han har ”a heart of gold and a warrior’s soul”.
Detta är inte bara yta, Robert Helenius är WYSIWYG, What You See Is What You Get. Det är omtumlande att tänka sig att denne mjuke, eftertänksamme och uttrycksfulle Helenius om mindre än en månad ska fightas om en titel i tungviktsboxning, världens tuffaste sport. Eller så är det en förutsättning för att nå dit? Det hävdar Johan Lindström och tillägger att de allra flesta boxare är snälla och ödmjuka. De vet hur mycket jobb och träning som krävs för att nå toppen.
– Vi höjer inte oss själva genom att sänka andra, sammanfattar Robert Helenius.
Det är alltså inte så konstigt att han beskrivs som ”The Gentle Giant” samtidigt som hans varumärke är ”The Nordic Nightmare”. Som mardröm betraktad är det mer marknadsföring än verklighet vilket Helenius aldrig missar att understryka; Finland och Åland, finländarna och ålänningarna beskriver han träffsäkert:
– We are a small country but we do great things!
Detta visar sig också hållbart i förhållandet till andra tungviktare som alla lärt sig uppskatta det lilla men stenhårda teamet..
– Det är bara vi som tränat och sparrat aktivt med alla de senaste årens världsmästare, Joshu, Fury, Klitschko, Wilder, och så vidare, säger Johan Lindström
– Man får aldrig bry sig om vad andra tycker och tänker, sist och slutligen måste man alltid följa sitt eget hjärta. För mig är det boxningen som är viktig, när jag stiger upp i ringen och det är match, då är jag lycklig!
Även om Robert Helenius och Johan Lindström är du och broder med alla stjärnorna är deras förutsättningar olika. Egensinnet är alltid med på ett hörn och när de andra boxarna kommer med hela besättningar där alla har sin uppgift, har Helenius bara en man vid sin sida och det är Lindström. De två har tillsammans förnyat boxningen, träningsmässigt.
– Många av våra konkurrenter har alldeles för stora organisationer. Tag Klitschko som vi tränat tillsammans med många gånger. Han hade 16 tränare med sig, alla var skickliga på vad de gjorde men ingen hade klart för sig hur helheten såg ut, lyder Lindströms omdöme.
Ombedd att beskriva sin egen förmåga när det gäller träning och coachning, funderar Lindström en liten stund och svarar eftertänksamt:
– Egentligen kan jag ingenting… men jag har blivit jävligt bra på att gissa! Och så är jag barnsligt förtjust i att lära mig nya saker.
Detta kan i praktiken handla om nyanser. Om Lindström känner att mer hårdträning inte är det bästa för Helenius, för tillfället.
– Då kanske vi tar en fika till och fortsätter prata, förklarar han, det goda samtalet är minst lika viktigt som att kunna hantera mjölksyra.
Born: 1984
Country: Finland
Length: 200 cm
Weight: 110 kg
Innan den vägen mot comebacken startade 2014 hade Robert Helenius gått skadad i två år. Han hade kanske inte tappat lusten men det var mycket nära. Depressionen lurade varje dag och kommentarerna, aka struntpratarna, sade samma sak: Helenius är slut, detta är över.
Ändå blev det precis tvärtom och början till något helt nytt.
– Man får aldrig bry sig om vad andra tycker och tänker, sist och slutligen måste man alltid följa sitt eget hjärta. För mig är det boxningen som är viktig, när jag stiger upp i ringen och det är match, då är jag lycklig!
Det kräver pannben utöver det vanliga att hänge sig åt denna träning som Robert Helenius och Johan Lindström ägnar sig åt. För Helenius vidkommande har det inte alltid varit fallet, vägen till dagens framgångar har ibland kantats av olika demoner som i dag bara utgör minnen men som inte längre spelar roll. Vi är som bekant alla människor och får inte låta oss definieras av våra misslyckanden. Det är framgångarna, både mätbara och andra, som räknas.
Inför den stora matchen den 15 oktober är Robert Helenius självsäker.
– Jag är en bättre boxare och det handlar om att våga göra det jag kan, lyckas jag med det har han ingen chans.
Fast här uppstår också skillnaden mellan teori och praktik. När gonggongen går i den första av de tolv ronderna är det inte längre träning, då kommer 2,01 meter långe, tidigare världsmästaren, Deontay Wilder emot med ett enda för sina ögon – att besegra Robert Helenius. Det är precis då det gäller att behålla kylan och agera som vore det en träning.
– Man får aldrig vara rädd för att misslyckas. Aldrig.
