Trots att pappersboken titt som tätt döms ut i vår digitaliserade värld hänger den sig envist kvar. Inte minst på Torggatan, där Mariehamns Bokhandel har funnits sedan 1886.
Nästa år firar Pernilla Söderlund 30 år som bokhandlare och hon har gott hopp om bokens framtid, inte minst tack vare trendande #BookToks. Men hon menar att många fler nog skulle må bra av mer läsning:
– Allt går snabbare och snabbare, både vuxna och ungdomar mår dåligt av stress och jag tror att boken kan hjälpa till att dra ner tempot.
En dag, då ska jag äga Mariehamns Bokhandel. Det var något med stämningen och atmosfären, jag ville att det skulle få leva kvar.
Året var 1886, då embryot till Mariehamns Bokhandel såg dagens ljus vid Torget i Mariehamn, när Claes Axel Furstenborg startade en så kallad boklåda i sitt apotek. Det var inte vem som helst som fick driva bokhandel då. Man behövde ansöka och få tillstånd för att få driva så pass viktig verksamhet, något som faktiskt gällde ända in till mitten av 1900-talet.
Via “C A Furstenborgs Bokhandel” fick butiken år 1904 namnet Mariehamns Bokhandel. Och 80 år senare blev Pernilla Söderlund som 17-åring för första gången anställd i butiken. Och trots att hon försökte med att både plugga och ta andra jobb så fortsatte hon att komma tillbaka.
– En av mina lärare berättade långt i efterhand att jag redan under tiden då jag gick på Handels hade sagt att “en dag, då ska jag äga Mariehamns Bokhandel”, säger hon.
Och precis så blev det. När butiken gick i konkurs, 1995, hann den bara vara stängd några veckor innan Pernilla och hennes man Dante tog över, med ekonomisk backup av Pernillas föräldrar Britt och Harry Tuominen.
Varför var det så viktigt för dig att Mariehamns Bokhandel skulle leva kvar?
– Jag hade som anställd då nyligen varit med och firat butikens hundraårsjubileum och hade en stark känsla av att ett så anrikt, fint gammalt företag, det får inte bara dö ut. Det var något med stämningen och atmosfären, jag ville att det skulle få leva kvar.
Pernilla har själv alltid haft läsningen i sitt liv, via föräldrarna och mormor som gärna läste godnattsagor, men också via en sådan där riktigt bra bibliotekarie:
– Ett tag, medan familjen bodde i Sund, hyrde vi ut utrymme åt biblioteket, och där jobbade Hagar Dahl. Hon kom aldrig med några pekpinnar utan var bara så otroligt tillåtande. Jag kunde komma en måndagkväll och låna 20 böcker och bara någon enstaka gång sa hon att “Pernilla, du vet att du ju kan komma tillbaka imorgon igen och låna”, men jag var så rädd att bli utan läsning. En av mina vänner har också berättat hur hon kunde komma hem till mig och fråga om vi skulle leka, men jag bara sa att nej, jag ska läsa. Så böcker har alltid varit väldigt viktiga för mig.
Minns du någon särskild bok från när du var barn?
– Ja, en som hette Klåfingerdagen, en bilderbok om en liten flicka som gick och fingrade på allt och ställde till oreda. Jag var nog sådan jag också, som mellanbarn försökte jag hela tiden fånga uppmärksamhet, höras och synas. Jag tror att jag identifierade mig med henne.
Vad är du för slags läsare idag?
– En allätare. Jag läser det mesta. Men jag gillar en ordentlig roman lite extra mycket, en sån där som man riktigt får bita tag i. Tyvärr hinner jag inte läsa så mycket som jag skulle önska. Den här hösten har inte varit rolig, med de nya skattegränsreglerna från oktober. Arbetet kring det tar upp det mesta av vår tid just nu.
Jag tror att om du verkligen vill koppla av så vill du inte göra det med dina elektroniska manicker som håller dig uppkopplad hela tiden.
Efter närmare 30 år som bokhandlare har Pernilla hört pappersboken dömas ut både en och två gånger – när datorn kom, när iPaden lanserades, när läsplattorna blev var mans egendom …
– Men inte har boken dött. Jag tror att om du verkligen vill koppla av så vill du inte göra det med dina elektroniska manicker som håller dig uppkopplad hela tiden. När man lutar sig tillbaka i en stol eller lägger sig på en strand med en bok, då kan man bara läsa. Inget annat.
Just tempot är den största förändringen inom hela bokbranschen, ja rent av hela samhället, menar Pernilla.
– Något av det första vi gjorde när vi tog över var att skaffa en dator med Windows 95 och där började alltså datoriseringen. Före sökte man böcker i tjocka kataloger, skrev ner beställningen på maskin, skickade i ett kuvert till Sverige och väntade snällt på leveransen. Det kunde ta en månad. Idag ska det ju gå snabbare, vi brukar försöka utlova max en vecka, även om det just nu är lite oklart på grund av de nya reglerna kring skattegränsen.
Boktitlarna lever inte heller lika länge, eller hur??
– Det stämmer. Förut kunde en bok ses som aktuell och ganska ny i flera år. Idag håller en titel max sex månader. Utom de åländska, de har faktiskt en längre livslängd.
Själva läsningen ökar också i tempo? Vi vill läsa snabbare, kortare text? Oroar det dig?
– Jag tror att snuttläsningen vi ägnar oss åt, korta texter här och där via telefonen, gör att läsförståelsen minskar. Vi behöver kunna läsa längre texter för att ta till oss information. Och så tror jag faktiskt även att vi skulle behöva lugna ner oss lite som samhälle. Allt går snabbare och snabbare, både vuxna och ungdomar mår dåligt av stress och jag tror att boken kan hjälpa till att dra ner tempot.
Du som har med bokläsare att göra alla dagar, vad tror du att man kan göra för att öka läsandet?
– Det behöver nog komma hemifrån, att föräldrar uppmuntrar till läsning, och även visar att de själva läser. Och förstås från skolan. Men sedan tänker jag att hela samhället har ett ansvar. Om vi alla kan visa att vi läser, visar att läsandet är viktigt, att böcker får ta plats, att vi pratar om böcker – då tror jag att förändring kan ske. Där tror jag att bibliotekarien Elspeth Randelin var på rätt väg när hon lanserade konceptet “läsande förebilder” med till exempel fotbollsspelare som visade att de läser. Nu har det dessutom kommit ungdomsfenomen som “#BookTok”, alltså Tiktoks som handlar om böcker och läsande och som når miljontals unga. Det här är enormt stort och gör mig så glad!
I konkurrens med näthandeln gäller det att vara kreativ som bokhandlare. Hos Mariehamns Bokhandel ser man de åländska böckerna som en viktig USP (unique selling point).
– Vi vill fånga upp de åländska författarna och utgåvorna, hjälpa till att stöda och marknadsföra dem genom att ordna bokutgivningar och signeringar och ge dem den bästa placeringen i butiken. Sedan måste vi förstås också försöka vara lika snabba och hugga på olika trender som näthandeln gör. Men jag tror också att när man önskar sig en bok så vill man kanske inte beställa den och sedan vänta, utan ha den direkt. Det får man i bokhandeln.
-
Bästa boktipset
Läs en bok av en åländsk författare, det finns i alla genre och för alla åldrar. Vi skall vara stolta över att ha en sådan kulturskatt.
-
Senast lästa bok
Carl-Johan Vallgren, Din tid kommer. En riktigt bra spänningshistoria med ett otroligt fint språk.
-
Nästa bok på kö $3
Jag - en roman om Karin Larsson, av Ulrika Ewerman.
Förutom fenomenet “#BookTok”, vad är det för trender som råder i bokvärlden just nu?
– Jag tycker att böckerna nu får ta plats i hem och inredning igen. Ett tag kastade alla ut sina bokhyllor, men nu är de tillbaka. Kanske skapar böckerna en lite mer ombonad känsla i ett hem, det blir inte så avskalat. Och ett annat trendande fenomen är Book Nooks, små minivärldar, typ tittskåp, som byggs upp inuti “böcker” och som man sedan har bland de riktiga böckerna i hyllan.
Har du någon dröm du skulle vilja uppfylla i bokhandeln?
– Jag har så många idéer och evenemang jag skulle vilja genomföra. Jag brukar vakna på natten eller tidig morgon med nya tankar och då måste jag maila mig själv för att minnas dem på morgonen. En idé jag fick nyligen är ett åländskt pris, liknande Augustpriset. Vi har så många fantastiska åländska författare och det släpps otroligt många böcker, nästan 50 bara i år. Jag tänkte mig en jury, men också folkets röst. Jag skulle också vilja samla en åländsk avdelning på olika bokmässor och marknadsföra våra lokala författare tillsammans. Kanske jag inte kunde driva det helt själv ekonomiskt, men jag skulle så gärna vara med i en sådan satsning. Men istället sitter jag alltså här dagarna i ända och kämpar med skattegränsen. Jag hoppas verkligen att man ska kunna lösa detta på något vis, för just nu känner jag mig oerhört vilsen i det.
