När kocken Milton Rammer och delägaren Simon Holmström mötte stamgästerna för att förklara vad de hade för planer med att ta över Café Indus skojade Milton att, ”nu blir det yoga, rawfood och vegetariskt.” Just det skämtet flög inte, men den klassiska lunchrestaurangen har ändå fått en flygande start i sin nya regi.
Alla lunchställen är unika på sitt sätt, men Café Indus är lite mer unikt än de flesta. Det är i praktiken den enda lunchrestaurangen i Mariehamn där det inte bara är accepterat utan nästan förväntas att man dyker upp i varselkläder med lera upp till örsnibbarna. Ett klassiskt arbetarhak med klassisk husmanskost i en klassisk lokal.
I höstas lämnade Kurt Hedborg, som drivit den i över 30 år, över restaurangen till de nya ägarna Milton Rammer och Zero Ventures, ett holdingbolag som bland annat äger och driver Zebrabil. Affären i sig gick fort, men hade föregåtts av flera års drömmande och funderande och, när det blev skarpt läge, intensiva räkneövningar.
– Jag har bott på Åland sedan 2009 och hunnit jobba som kock på mängder av krogar och lunchrestauranger, bland annat Umbra, Indigo, Stallhagen och ÅSS. Jag var med och öppnade Iwa och jag har jobbatt för Mariepark Ab i sju år, varav tre år som lunchansvarig på Sittkoffska gården, säger Milton.
För tio år sedan lärde han känna företagaren Simon Holmström, bland annat vd för Zebrabil, i samband med att de bodde grannar.
– Sedan dess har vi messat varandra om vad som skulle gå att göra i restaurang- eller matväg. Vi har båda tyckt att det skulle vara skoj att starta något och har diskuterat massor om vad det skulle vara och vilken sorts restaurang som saknas på Åland, säger Simon.
Det som avgjorde var att vi med en ganska låg insats kunde köra igång snabbt
Planerna har varit både många och stora, men i höstas insåg de att svaret kanske var en restaurang de passerat hundratals gånger, men som Milton aldrig ens hade varit in i.
– Vi har båda barn på Dunderdans, så Indus har ju funnits framför oss hela tiden, säger Milton.
Det var flera saker med Café Indus som tilltalade dem. Restaurangen har ett synnerligen väl inarbetat koncept, en lojal kundkrets och var inte i behov av någon omedelbar renovering. De kunde ta över utan att göra några stora investeringar eller ta alltför stora risker. Trots det satt de i flera veckor och räknade innan de kom fram till att det kunde fungera.
– Det kändes som ett säkert kort, men på samma gång är restaurangbranschen så svår att det alltid är en chansning att ge sig in i den. Det som avgjorde var att vi med en ganska låg insats kunde köra igång snabbt, säger Milton.
Tillsammans med sin bror sköter Simon allt det administrativa medan Milton, med sin långa erfarenhet inom branschen, tar hand om själva restaurangen. Man öppnade i december och hittills har allt gått bättre än väntat, trots att man inte riktigt klarade sig på en så slimmad personalstyrka man hade hoppats på.
– Tanken var att hålla ner arbetsmängden genom att minska ner lunchmenyn till en dagens och en stående rätt, men vi märkte att det var för lite, säger Simon.
Utbudet består fortsättningsvis av husmanskost, något annat vore otänkbart. Men det är mat Milton egentligen tycker är rätt skoj att laga.
– Husmanskost handlar mycket om att leta upp 50 eller 100 år gamla recept för att se hur något ska lagas. Och om jag fortfarande är osäker kan jag alltid ringa mamma och fråga. Just dillkött och sådan husman som det är lite teknik bakom är extra rolig. Det är kanske inte lika roligt att panera schnitzlar längre, men å andra sidan är det skoj att de alltid säljer så bra.
Precis som tidigare serveras just schnitzel på onsdagar och ärtsoppa på torsdagar, på gästernas begäran.
– Jämfört med inne i stan är våra gäster mindre kräsna. De är ofta väldigt nöjda och tacksamma, och om de tycker att något inte är bra säger de till direkt i stället för att skriva något elakt på Facebook. Innan vi tog över var vi även här tillsammans med den förre ägaren, berättade hur vi tänkte och uppmanade gästerna att säga precis vad de tyckte, säger Milton.
Något som många reagerade mot var beslutat att byta namn på restaurangen till Släggan Industricafé.
– Ja, det var jättemånga. Men på samma gång vill vi ju sätta en egen prägel på stället, säger Simon.
– Så vi har bytt namn, men vi skyndar medvetet långsamt. Vi kanske byter skylten till våren och flyttar in den i restaurangen, för att ändå påminna om arvet, säger Milton.
Vad hade du fått för reaktioner om du sagt att ni tänkte börja med rawfoodbollar till lunch?
– Jag sade faktiskt på mötet att det skulle bli yoga, rawfood och vegetariskt, men det togs inte emot så väl, alla förstod nog inte att det var ett skämt, säger Milton och skrattar.
Något de nya ägarna säger att de aldrig tänker ändra på är restaurangens lite speciella klädkod, det vill säga att det inte finns någon.
– Det kommer mycket byggare hit och äter, men även andra. Det viktiga är att alla ska kunna komma som de är. På vanliga restauranger finns det en slags klädkod, men inte här, säger Simon.
– Ja här sitter du bredvid någon med jord upp till knäna, och det är meningen. Vi har en vision om att restaurangen på sikt ska bli mer som en diner. Men att det serveras husmanskost och att du kan komma som du är ändrar vi aldrig på, säger Milton.
Sedan nystarten har restaurangen haft fler gäster än tidigare, och de inledande framgångarna har heller inte gått ut över annat som är viktigt i livet.
– Vi öppnar 6.30 och bortsett från en liten paus mellan 8 och 9.30 är det folk här ända tills vi stänger. Men hittills har det varit förvånansvärt lite stress. Jag trodde att jag skulle bli tvungen att jobba en massa hemifrån, men än så länge har jag alltid kunna vara helt ledig från att jag stänger restaurangen vid klockan 15. Och det var också det som var meningen – att jag skulle kunna vara hemma med familjen på kvällarna, säger Milton.
