En europeisk skuldkris, fred på jorden och hur attans dyra boendekostnaderna blivit. Det tror Ålands Handel blir de stora samtalsämnena kommande år, och historien visar att minst två av dem lär slå in.
Den 4 januari 2022 stack podden Ålands Handel ut hakan en aning och försökte gissa vilka som skulle bli de stora samtalsämnena under det kommande året, åtminstone vad gäller ekonomi. Podden vaskade fram inflation, energi och Kina, vilket åtminstone till två tredjedelar visade sig bli nästan kusligt rätt. Hade bara Kina bytts ut mot Ryssland hade det varit home run!
Inför 2023 sticker Ålands Handel
De bästa nyheterna 2023 både tror och hoppas vi därför att kriget i Ukraina tar slut, att inflationen helt avtar under vårvintern och att räntorna vänder ner. Allt detta sammantaget skulle innebär att vi äntligen kunde inleda det glada 20-talet, som hittills kantats av en pandemi och rysk aggression.
Höga skulder är inget större bekymmer så länge tillväxten är högre än räntan, med vad händer när tillväxten går ner i källaren och räntan stiger?
Medan fred förhoppningsvis blir den stora, positiva snackisen under 2023 finns det en risk att det stora samtalsämnen i Europa blir en begynnande skuldkris och, på ett mer vardagligt plan, hur höga boendekostnaderna blivit. För medan världen som helhet tar ett steg framåt 2023, finns det risk för att det måste bli värre i Europa före det kan bli bättre.
Det stora problemet är att få andra kontinenter är lika beroende av importerad energi. Bara det första halvåret 2022 importerade euroområdet energi för drygt 350 miljarder euro, vilket är mer än man brukar importera under ett helt år. Det här är dåligt både för hushållen, företagen, de offentliga finanserna, bytesbalansen och inte minst tillväxten i EU, som väntas falla kraftigt.
Det är här det blir problem med skulderna. Enligt de regler som styr eurosamarbetet får inte medlemsländerna ha en statsskuld som överstiger 60 procent av BNP och ett årligt budgetunderskott som överstiger 3 procent. I samband med pandemin infördes ett tillfälligt undantag från dessa regler, vilket inneburit att fler än hälften av euroländerna nu bryter mot den. Till exempel har valutaunionens fyra folkrikaste länder – Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien – för hög statsskuld, vilket även Finland har.
Höga skulder är inget större bekymmer så länge tillväxten är högre än räntan, med vad händer när tillväxten går ner i källaren och räntan stiger? EU som helhet väntas inte ha något tillväxt alls att tala om 2023 och Tyskland väntas gå in i en lågkonjunktur, där ekonomin till och med krymper. Hur ska staterna få det att gå ihop när både låne- och de övriga kostnaderna stiger samtidigt som intäkterna minskar och ekonomin bromsar in?
Under 2023 – eller möjligtvis först 2024 – är det boendekostnaderna alla pratar om.
Den som är konspiratorisk lagd – och vem är inte det? – ser framför sig att Europeiska centralbankerna undviker att höja räntan för mycket, för att på så sätt ”lösa” skuldproblematiken med inflation och ”lösa” den försämrade konkurrenskraften med en ännu svagare euro. I så fall vi kanske får vänja oss vid att inflationen är ett stående inslag runt kaffeborden de kommande åren, även om den försvunnit på andra håll i världen. Alternativet är att det är en skuldkris och eurons framtid vi diskuterar i stället.
Hösten 2022 har priserna på i synnerhet drivmedel, elektricitet och mat varit den stora snackisen på Åland. Under 2023 – eller möjligtvis först 2024 – är det boendekostnaderna alla pratar om. Det är först nu de höga räntorna och allehanda driftskostnader verkligen slår igenom, inte minst för bostadsaktiebolag som väsentligt måste höja vederlagen som lägenhetsägarna måste betala. Även hyrorna stiger och alla med stora hushåll lär kunna hålla sig för skratt när räntorna justeras.
