Han är mannen bakom och ansiktet utåt för imperiet Björklund, med rötterna i Kastelholm och grenar över hela Norden. Han är världens kändaste åländske kock. Men hur är han som företagare, allas vår Micke Björklund?
– Jag trivs inte om jag inte får jobba, men jag blir nog aldrig riktigt fullärd inom affärsdelen. När jag är 70 kommer jag ha gjort av med så mycket läropengar att jag blir den perfekta konsulten, säger han.
Krögare, tv-person, kokboksförfattare, föreläsare, lärare, mentor, socialmediaprofil, kalsongtillverkare, företagare, matlagningsikon – det känns faktiskt lite fattigt att kalla Michael “Micke” Björklund enbart för kock, men det är ändå vad han själv föredrar. Nästan 300 personer får lön och kan försörja sig tack vare att Micke Björklund existerar och inte riktigt kan tygla sitt driv och sin kreativitet. Så vad är det egentligen som skiljer honom från andra kockar?
– Jag har alltid tyckt att det är roligast utanför bekvämlighetszonen och trivs när jag inte riktigt vet vad som ska hända nästa vecka. Kanske skiljer det mig i viss mån från den typiska kocken som hellre jobbar på inne i restaurangköket. Jag har också ett enormt intresse, inte bara för mat, utan för företagande i stort. Det är nog kunskap som har fört mig framåt, men inte att jag har så mycket av den utan att jag har haft så lite. Jag har inte vetat om alla faror utan har gasat på och tänkt att det ordnar sig, säger Micke.
Och ibland har det ordnat sig – ibland inte. Vasarestaurangerna Hejm och Fröj, där Micke är delägare, går som tåget. Plåtbrödsfranchisen Niska har spridit sig från Mariehamn till Åbo, Ekenäs, Helsingfors och Vasa. Åland Distillery och Smakbyn tuffar på i både upp- och nedförsbackar. Men i Helsingfors, där fick han tyvärr bita i gräset.
– Med Café Royale och BBQ Royale på Stockmann fick vi kämpa från första stund. Det är tur att jag har kollegor som är förnuftiga och kan säga åt mig när det är dags att sluta, för jag själv gillar inte alls att ge upp. Men jag måste inse att det var en felsatsning och det har kostat oss fruktansvärt med pengar. Bondpojken hörde kanske inte hemma i Helsingfors.
Hur hanterar du motgångar?
– Jag ska vara ärlig, jag ser det verkligen som ett nederlag. Så är jag uppfostrad. Men jag försöker tänka att det är läropengar, och när jag är 70 år så kommer jag att vara en fantastiskt bra restaurangkonsult eftersom jag har gjort så många misstag.
När jag var ung och alert och på topp och jobbade i Göteborg så körde jag extremt hårt.
Förutom vin, matvaror, kockböcker och annat tydligt matrelaterat säljer imperiet Björklund numera också underkläder. Trots att det kanske känns affärsmässigt ofokuserat så finns det en tydlig tanke bakom:
– När jag var ung och alert och på topp och jobbade i Göteborg så körde jag extremt hårt. Det blir varmt i ett restaurangkök, svetten rinner och jag fick skavsår både på låren och i baken. Visst kan man åtgärda det akut med lite potatismjöl men sen går man hem skinnflådd, säger Micke.
– Jag testade en massa olika kalsonger men inga var tillräckligt bra. Och så under pandemiåren fick jag kontakt med en sömmerska från Österbotten som brukade sälja barnkläder på marknader. Hon funderade på att lägga ner eftersom alla evenemang ställdes in. Då diskuterade vi att tänk om hon skulle testa att sy lite kalsonger? Hennes man och jag var försökskaniner, och så 30 år efter skavsåren i Göteborg så fanns äntligen de perfekta kalsongerna.
Det senaste på agendan för Micke Björklund är klivet in i lärarrollen, en aktiv åtgärd för att försöka vara med och tygla den skriande personalbristen inom restaurangbranschen.
– Jag hade ju en far som var lärare och var helt säker på att det skulle jag aldrig själv jobba med. Men nu har jag märkt att det stimulerar mig att se nya unga företagare födas och utvecklas.
Hur ser du på framtiden i branschen?
– Det var mycket som ändrade under och efter coronapandemin. Jag tror att vi kommer få se allt fler restaurangkedjor och allt mindre småföretagande i branschen, det blir för kämpigt med ekonomin när man jobbar i liten skala. Vi har några tuffa år framför oss ännu.
Vad ser du som syftet med att jobba såhär brett, inte bara med mat och matlagning utan med allt möjligt?
– Jag är nog väldigt rastlös och nyfiken, jag vill göra så många olika saker. Sedan är det alltid roligt att träffa nya människor och att utveckla sig själv som person.
För att kunna hantera alla uppdrag har Micke fått lära sig att inte hålla på och pilla i allting. Att ge ifrån sig ansvar och skaffa sig medarbetare som han litar på till hundra procent. Själv har han aldrig skickat en e-post och skaffade sin första smartphone för bara ett par år sedan.
– Jag har fått bygga upp det med personer omkring mig som kan och har ordning.
Hur väljer du rätt folk?
– De drar sig faktiskt lite till mig. Det är många duktiga och ambitiösa människor jag har arbetat med som idag driver egna krogar eller gör helt andra saker. I början av karriären var jag nog lite hemsk och räknade med att alla skulle jobba 16 timmar om dagen, som jag. När jag blivit lite äldre har jag insett att jag inte ska jobba slut på duktigt folk. Numera tycker jag om att ha mer av en familjekänsla i mitt team, där vi hjälper varandra både i jobbet och privat då det behövs. Ingen människa är stark endast i sig själv, vi behöver varandra.
Av alla uppdrag du blir tillfrågad om, hur väljer du vad du ska säga ja till?
– Förut försökte jag hålla koll på själv och sa ja till allting. Jag sa ja till att vara i Piteå och hålla föredrag för 600 personer på exakt samma dag och samma tid som jag skulle vara i Malmö och framträda för 250. Till slut lärde jag mig att det enda som händer är att någon blir förbannad. Nu sköter jag inte längre min egen kalender utan det gör två andra, bland annat min fru Jenny. Det betyder att de som vill in i mitt schema får snabbare svar och inte behöver vara rädda att jag inte dyker upp.
Vad finns det för fördelar och nackdelar med att bygga ett varumärke kring sin egen person?
– Så länge jag hålls frisk och orkar så betyder det att jag får göra en massa roliga saker, träffa en massa fina människor och försöka få många olika uppdrag att fungera. Baksidan är att många förstås förväntar sig att jag ska vara överallt. Det kommer gäster till Smakbyn som kan känna sig besvikna om jag är i Vasa på jobb. Det är lätt att känna sig otillräcklig.
Jag har lärt mig den hårda vägen att man ska ha stenkoll på bolagen och ekonomin.
Någon riktigt typisk arbetsdag har han inte, åtminstone inte höst, vinter och vår, då uppdragen hopar sig och nätterna på Viking Line blir många. Men när det drar ihop sig till sommar backar Micke hemåt och sätter fullt fokus på Smakbyn.
– Då åker jag dit riktigt tidigt på morgonen, innan telefonerna börjar ringa. Jag hjälper till i köket hela dagen och lämnar först på kvällskvisten, vid 20-22-tiden. Efter det brukar jag bada bastu, det är mitt andningshål att sitta där i värmen och sen doppa mig kallt. Där tankar jag energi.
Från att i några år ha kämpat med att hålla öppet året runt har Smakbyn numera blivit en sommarkrog.
– Vi öppnar när det börjar röra på sig och kör åtminstone förbi Skördefesten och så har vi förstås öppet vid jul. Jag har verkligen kämpat emot det här, jag skulle vilja att Åland inte behövde bli som Gotland där så gott som allt stänger till vintern. Men även där har jag haft fel och fått ge mig. Man kan inte som företagare dra in allt på sommaren och sen bränna alla pengar på vintern. Då arbetar man på nödandning och ligger efter hela tiden. Det är inget bra sätt att driva företag.
Så vad är det viktigaste du har lärt dig just om att driva företag?
– Man kan nog hålla på med mycket, så som jag gör. Men jag har lärt mig den hårda vägen att man ska ha stenkoll på bolagen och ekonomin. Det har jag inte alltid haft och jag vet att det kan bli jobbigt att reda upp och blir väldigt dyrt när det går fel. Om man ser till att vara involverad i det ekonomiska så hinner man styra upp och reparera innan det far överstyr.
